Hur behåller vi nyfikenheten när vi känner oss ifrågasatta?

Av Matt Norman, Dale Carnegie

För flera år sedan delade en vän en insikt med mig som i grunden förändrade hur jag ser på kommunikation: Att gå i försvar är att inta den svagaste positionen i en interaktion.

Jag såg nyligen ett exempel på detta under en presentation i ett kommunfullmäktigemöte. En konsult presenterade ett förslag och en ledamot ifrågasatte underlaget bakom en kraftig höjning av bostadsrelaterade avgifter. Ledamoten påpekade att en tidigare ökning på 50 % redan upplevdes som straffande för invånarna och att ytterligare 24 % skulle bli mycket svårt att motivera.

Konsultens reaktion kom omedelbart. Tonen blev hårdare, taltempot ökade och han svarade: ”Tyvärr är det just det som är poängen”, innan han förklarade att höjningen var avsedd som ett styrmedel för att minska förbrukningen.

När ledamoten följde upp, genom att fråga hur kommunledningen hade tänkt att förklara dessa kraftigt ökade vattenräkningar för medborgarna, avbröt konsulten honom. Med ett irriterat skratt och en tydligt frustrerad ton började han försvara sig med siffror och påminde rummet om att liknande prismodeller använts tidigare.

I denna ordväxling förlorade konsulten sin trovärdighet inför alla närvarande. Det var ett ögonblick som krävde ledarskap och han förbrukade snabbt allt sitt relationskapital.

Varför blir vi defensiva?

Försvarsbeteenden är ett stort hinder för både presentationsförmåga och exekutiv närvaro, och ett återkommande tema när jag coachar ledare. Varför reagerade denne professionella så illa? Oftast handlar det om tre sammanlänkade utlösande faktorer:

• Berättelsen vi berättar för oss själva
  Konsulten verkade misstolka situationen och tro att ledamoten motsatte sig, eller attackerade, hans förslag. I själva verket försökte ledamoten sannolikt bara förstå och kunna förklara siffrorna. När din inre berättelse är ”jag är under attack” blir försvar en naturlig reaktion.
• Våra tidigare erfarenheter
  Det är fullt möjligt att konsulten tidigare blivit kritiserad, skuldbelagd eller ifrågasatt i andra professionella eller privata sammanhang. Sådana, ibland lätt traumatiska, erfarenheter kan trigga starkare emotionella reaktioner i nuet.
• Vår identitet
  Vi reagerar ofta kraftigt när människor eller situationer utmanar våra värderingar eller vår självbild. Om vi till exempel ser oss själva som ärliga och någon upplevs ifrågasätta vår integritet, kan reaktionen bli oproportionerligt stark eftersom vår självbild hotas.

Hur kan vi minska vårt försvarsbeteende och sluta förbruka förtroende?

Följande tre förhållningssätt hjälper oss och bygger samtidigt starkare relationer:

Självinsikt – Våra försvarsreaktioner är ofta en ”blind spot” som vi behöver synliggöra genom självreflektion, feedback och coaching. Konsulten verkade aldrig uppfatta hur han uppfattades av andra och lyckades inte heller fånga sig själv i tid för att lugna situationen.

Emotionell självreglering – Förmågan att reglera sina känslor är en kärnkomponent i emotionell intelligens. När starka känslor riskerar att göra dig aggressiv eller passiv, ta ett andetag, pausa och se till att känslorna inte tar över styrningen.

Nyfikenhet – Min vän brukade säga att nyfikenhet är den starkaste hållningen i en interaktion. Det påminner om Ted Lassos ledarskap och hans citat av Walt Whitman i den klassiska dartscenen: “Var nyfiken, inte dömande.”

Videokälla:Youtube

Vill du bygga exekutiv närvaro och trovärdighet, bli inte defensiv. Välj att samla förtroendekapital genom att ställa frågor i stället för att bygga murar.