Leder du som en stridshäst?

För några månader sedan började jag med en ny rutin, varje morgon fokuserade jag tyst på ett enda ord. När jag skrev om min ”ritual,” frågade mina vänner mig vilket ord jag tänkte på, men jag ville inte gärna avslöja ordet, eftersom det ofta missförstås och inte alltid är populärt hos andra. Ordet är ödmjuk.

Innebörden av ordet kanske får dig att tänka på någon som är svag eller osäker? Och i vår kultur är det något som ofta ses som negativt. Vi uppmuntras att vara starka, drivna, säkra och bestämda. Så varför i hela världen skulle det vara bra att fokusera på ordet ödmjuk varje dag?

Den faktiska meningen av ordet ödmjuk kommer från grekiskans praus, som betyder ”styrka under kontroll.” I det forntida Grekland tränades stridshästar att bli ödmjuka — starka och kraftfulla, men ändå kontrollerade och villiga att ge efter.

En ödmjuk person har förmågan att hitta medelvägen mellan två ytterligheter. Om hänsynslöshet är i ena änden och feghet i den andra, kan ödmjukhet beskrivas som ett osvikligt mod. En ödmjuk person drar sig till exempel inte för att ta ställning till saker. Han eller hon tar ställning i rätt situation, med rätta personer och på rätt sätt. Och ger efter och håller tillbaka sina övertygelser för att det ska ge bättre effekt för egen och andras del.

Genom att fokusera på det här ordet varje dag, har jag hittat olika sätt att använda det på. De fem bästa sätten jag har hittat så här långt är:

1. Inse mina begränsningar. Många dagar önskar jag att jag fått mer gjort. Jag slits mellan min kalender, mejl, avbrott och trötthet. Jag drämmer till ratten i bilen med händerna, för att jag irriterar mig på de som kör långsamt eller inte blinkar. Jag är uppe senare än jag borde. Min inre röst säger åt mig att ”du måste gå igenom alla de här mejlen innan du lägger dig.” Att fokusera på att vara ödmjuk har hjälpt mig komma ihåg att jag har en begränsad tillgång på tid, energi och förmåga. Jag känner mig lugnare när jag tänker på att alla har sina begränsningar. Jag känner att jag kan stanna upp, se vad jag gjort och slappna av.
2. Ta hänsyn till andra. I ett möte nyligen började jag att ta strid för mina synpunkter i en fråga. Jag drev på och jag ville ha rätt. Men då dök ordet upp i mitt medvetande. Var ödmjuk. Så jag lät andra prata mest medan jag lyssnade. Jag har blivit lite mer tillmötesgående, och känner att jag har fått starkare förtroende och bättre samarbete i mina relationer.
3. Ha en vilja att ta till sig andras kunskaper och erfarenheter. På ett sätt gör jag ju det genom att följa policyer, spelregler eller samarbeta med andra. Det har blivit lättare att säga till mig själv; ja, det här behöver göras på det här sättet. På ett djupare plan har jag stärkt min förmåga och vilja att ta till mig att andra har erfarenheter och kunskaper som skiljer sig från mina, att ödmjukt se och använda dessa utifrån deras perspektiv.
4. Acceptera situationen. En av mina favoritprinciper av Dale Carnegie är samarbeta med det oundvikliga. Det är svårt, eftersom jag känner mig frustrerad i många olika situationer. Jag önskar att det vore enklare att vara förälder, att mitt hus var större, att det blir varmare ute snart och att förändringar gick snabbare. Några av dessa saker kan jag till viss del påverka, men jag kan inte styra över dem. Att komma ihåg att vara ödmjuk varje dag har hjälpt mig att känna mig mer tillfreds med situationer som de är, just här och nu.
5. Göra det som behövs. Många samtal som jag har haft skulle jag gärna ha hoppat över. Jag har tagit ansvar för saker som jag föredragit att slippa. Jag har gjort obekväma saker, men som var de rätta att göra. Jag har försökt skaffa nya affärer, arbetat på projekt och gått till tandläkaren. Och jag kände mig inte särskilt motiverad eller bekväm med något av detta. Men de behövde göras.

Kanske vi borde uppskatta ödmjukhet mer än vad vi gör. Världen behöver nog fler ödmjuka ledare, coacher, politiker, lärare, doktorer, advokater och föräldrar.

Och vid vilka tillfällen skulle du behöva vara en stridshäst – i ordets rätta bemärkelse?