Vad handlar konflikten om EGENTLIGEN?

Under en promenad med hunden nyligen började jag och min fru ”tjafsa” om en helt vardaglig sak. Om när vi skulle fixa med att så nya frön på gräsmattan. Det här är inte något som är jätteviktigt för någon av oss, ändå smågrälade vi om när det skulle göras. Senare på dagen, efter att ha fått perspektiv på saken, insåg vi att det var egentligen inte gräsfrön vi bråkade om. Det handlade om något helt annat. 

Vi hade lagt tid och frustration på att försöka hitta lösningen på ett problem, som inte var det verkliga problemet. Vi fokuserade för mycket på ”gräsmattefrågan” och var inte medvetna om vad som fanns under ytan. 

Hur många av dina ”gräl” med andra tror du egentligen handlar om andra saker? 

Det finns främst tre anledningar till att vi ibland hamnar i meningslösa diskussioner. Känner du igen dig i någon eller alla tre av dessa? 

1. Spänningar som byggts upp över tid. För att förstå ”gräsmattegrälet” bättre, behöver vi gå tillbaka en vecka. Under senaste veckan hade vi sovit dåligt flera nätter på grund av att vårt yngsta barn hade varit sjuk. Vädret hade varit ruggigt, så familjen hade mest varit inomhus och ”gått varandra på nerverna”. Uppepå det så ältade jag flera utmaningar på jobbet för mig själv i tankarna. Så var det gräsfrön vi smågrälade om under promenaden? Nej, det var egentligen hela veckans uppdämda frustrationer som fick utlopp.
   a
2. Duckar i spända eller obekväma situationer. Många gånger undviker vi bli att prata om den egentliga frågan, eftersom det känns för obekvämt. Ett bra exempel på det är när jag tackade nej till en inbjudan att närvara på ett event. Orsaken uppgav jag vara att jag var upptagen, och även om det var delvis sant, så kan jag ärligt säga att den främsta orsaken var att jag inte var helt övertygad om att eventet skulle vara värt att gå på. Genom att berätta hela sanningen riskerade jag att: A) förolämpa personen, och/eller B) dras in i en djupare diskussion om kvaliteten på eventet, så jag valde den enklaste, och kanske den vanligaste, vägen — att ducka.
   a
   
3. Reagerar reflexmässigt. Den mest genomtänkta reaktionen på spända situationer är nyfikenhet; visa empati, lyssna och lära. Ändå reagerar vi ofta per automatik med att antingen ”GE SVAR PÅ TAL” eller stänga av. Det är en mekanism för att skydda oss själva som är svår att styra över. När någon tar upp ett problem i ett möte som skapar spänningar eller när en kollega tar upp en bekymmersam situation eller när personen du lever med kritiserar dig…så reagerar inte din hjärna som den borde göra egentligen. Den borde stanna upp och uppriktigt försöka att förstå. Men våra hjärnor har inte det tålamodet, de uppmanar oss i stället att eliminera hotet. När ”hotet” avvärjs reflexmässigt är det sällan det landar väl och vi kan kallt räkna med en ”motattack”.
   

Människor har utvecklat emotionellt ömsesidigt beroende för att skapa sammanhang och samarbete, vilket är anledningen till att de flesta av oss i hög grad påverkas av andras känslor.

En av de viktigaste skyldigheterna vi har i våra relationer är att hantera spridningen av spända situationer — att skydda både oss själva och andra från att ”sprida dem vidare”. 

För att vi själva inte ska ”drabbas” av negativa spänningar, är första steget att identifiera vad det är som orsakar spänningar hos oss. Att säkerställa att saken vi tar upp eller diskuterar, är det som det verkligen handlar om, gör att vi ökar vårt förtroende och fattar bättre beslut.