Får ditt sätt att reagera andra att backa?

Av Matt Norman, Dale Carnegie

Jag hade en gång en chef som fick mig att ständigt tassa på tå. Han var smart, rolig och omtänksam, på ytan var han den perfekta chefen, men något med honom gjorde att jag hela tiden vägde mina ord och funderade över varje liten handling.

Har du någon gång arbetat, bott, levt eller varit vän med någon som du haft svårt att slappna av tillsammans med?

När man blir alltför försiktig i en relation eller interaktion tänker man inte klart eller kreativt, och man kommunicerar inte lika tydligt eller övertygande. Länge trodde jag att det var mig det var fel på. Att det handlade om bristande självförtroende, eller att jag inte kunde hantera hans sätt att leda.

På senare tid har jag insett att det fanns något i hans beteende som fick både mig och andra att hålla tillbaka. När jag ser tillbaka finns det några mönster som sticker ut, beteenden som väckte den här reaktionen hos oss, saker som jag vill undvika att se hos mig själv framöver:

1. Emotionell oberäknelighet

Om man råkade nudda vid något känsligt ökade han snabbt i både tonläge och känslomässig intensitet. Det var som att sitta i bilen och lyssna på musik och plötsligt byts låten och volymen vrids upp till max. Problemet var att man aldrig visste när det skulle hända och när det väl skedde var det svårt att prata om något annat. För att undvika det försökte alla hålla honom borta från “låtarna” som kunde trigga honom.

2. Oförutsägbarhet i beslut och reaktioner

Fångade man honom vid fel tidpunkt kunde man få en reaktion som kändes helt oproportionerlig. En begäran som ena dagen gick igenom utan minsta problem kunde nästa dag skapa ett långt förhör. Det var som ett lyckohjul: ibland belönades du, ibland straffades du, helt utan logik. Människor runt honom började därför undvika att “snurra på hjulet”. Och om de måste, försökte de anpassa sig efter hans dagsform, och det var ingen hållbar arbetsmetod.

3. Reaktivitet som förstärker andras oro

Om någon tog upp något stressande eller problematiskt “smittades” han snabbt av oron och förstärkte den. Vi hade till exempel ett större produktionsproblem vid en lansering, så när jag berättade om kundernas klagomål blev han märkbart stressad och kastade sig sedan in i detaljer, mikrostyrde och pekade ut lösningar.

Innerst inne visste alla att det främst handlade om hans egen oro för sin personliga prestige, snarare än om kunderna eller företaget. Det ledde till att människor undvek att dela problem som kunde stressa honom, vilket förstås inte heller är bra för verksamheten.

I vilka situationer eller relationer vill du bli bättre på att hantera dina egna reaktioner?

Jag ser samma mönster, emotionella svängningar, oförutsägbarhet och reaktivitet, i organisationer, i familjer och på sociala medier, och bland även hos mig själv. Vill vi att människor ska vara öppna med oss, lita på oss och kunna slappna av i vår närhet, behöver vi förändra hur vi själva agerar.

Vad skulle hända om vi i år strävade efter att vara lugnare och mer stabila i våra relationer? När vi blir bättre på att styra våra egna impulser skapar vi trygghet och andra vågar vara sitt bästa jag tillsammans med oss.