Hur skiftar skickliga ledare fokus när de känner sig osäkra?

Av Matt Norman
Den senaste tiden har jag blivit mer uppmärksam på mitt inre lugn – eller snarare bristen på det. Jag har blivit mer medveten om oro, rastlöshet, nervositet, osäkerhet, obehag, stress och frustration. Ett ord som sammanfattar allt detta är ”anxietas”, det latinska begreppet för ångest, obehag, ängslan och oro – som i sin tur har rötter i det grekiska ordet ”ankho”, vilket betyder ”att kväva”.
Mitt mål är att vara den minst ängsliga ledaren jag kan vara
Jag har märkt att när jag identifierar min känsla, kan jag också hantera den bättre och undvika att den sprider sig till andra och att när vi visar trygghet i stället för oro, smittar lugnet av sig. Det stärker relationer, minskar reaktivitet och gör att vi tar mer genomtänkta beslut i olika situationer i livet.
Ett exempel: Tidigare idag hamnade jag i en intensiv diskussion med en kollega om ett viktigt vägval. Båda alternativen skulle få stor inverkan på både verksamheten och oss personligen. När vi båda stod fast vid våra ståndpunkter blev samtalet alltmer spänt.
En del av mig ville ta mer plats, argumentera hårdare, hitta svagheter i hans resonemang och sätta press tills han backade. En annan del av mig ville göra tvärtom – tona ned mig själv, backa undan och ge efter för att ”bevara relationen” och ”undvika konflikt” (eller ärligt talat, för att slippa känna obehag).
Men istället för att ge efter för fight-or-flight-reflexen valde jag att lyssna inåt. Jag kände min egen ängslan och insåg att den höll på att kväva både mig och samtalet.
Jag skiftade fokus – från att vinna diskussionen till att hantera min egen oro
Jag är långt ifrån färdiglärd, men vid 48 års ålder har jag ändå lärt mig ett och annat om självreglering. Jag satte mig mer bekvämt, saktade ner andningen, sänkte axlarna, mjukade upp tonen, log lätt, speglade det jag hörde, betonade vikten av vår relation – och förblev nyfiken.
Jag varken pressade fram ett beslut eller gav upp min position.
Plötsligt började vi båda säga saker som:
”Du har en poäng där.”
”Jag ser det på ett nytt sätt nu.”
”Jag förstår hur du tänker.”
”Det här var riktigt givande.”
Vi landade inte i exakt samma synsätt, men vi byggde förtroende och tog oss framåt tillsammans. Och vi lämnade samtalet med en större känsla av lugn – både kring varandra och frågan vi diskuterade.
Och är det inte just det vi egentligen vill?
Självklart behöver vi lösa problem – med oss själva, med andra och i livet i stort. Men att göra det utan ängslan och reaktivitet ger oss bättre relationer, skarpare beslut och mindre stress.
Fyra ”utrymmen” där ängslan lätt sprider sig:
- Inom dig själv – antaganden, triggers, förväntningar och inre press.
- Mellan dig och andra – vi smittar varandra med oro och reaktivitet.
- Inuti andra personer – vad de tänker, vad de tycker om dig, varför de gör som de gör.
- Mellan andra människor – när du kliver in i ett rum och känner av en stämning eller en person som påverkar den.
Så här hanterar skickliga ledare sin oro, osäkerhet, rädsla och obekväma eller stressade situationer: 1) De är medvetna om det, 2) de tar ansvar för det och 3) de ser till att inte sprida det vidare.
Är det något just nu som ger dig en ”kvävande” känsla eller gör dig orolig? Hur kan du hantera det – innan det sprider sig vidare?