Ingen ger sitt bästa till något de känner sig bortkopplade från

Av Matt Norman, Dale Carnegie

Enligt Självbestämmandeteorin (Self-Determination Theory, SDT) bygger människors motivation på tre grundläggande behov: kompetens, samhörighet och autonomi, alltså känslan av att kunna påverka sina egna val och handlingar.

I en artikel i Harvard Business Review om att påverka utan formell makt lyfter Pamela Meyer fram att just autonomi kan vara det mest kraftfulla av dessa behov. När människor upplever att deras handlingsutrymme begränsas reagerar de ofta med motstånd. Det handlar inte nödvändigtvis om dålig attityd eller bristande samarbetsvilja, utan om ett försök att återta kontrollen över sin situation.

Samma tanke återkommer hos Daniel Pink i boken Drive. För att skapa genuin och långsiktig motivation behöver människor få möjlighet att påverka sitt arbete, sina beslut och hur de utför sina uppgifter.

När vi vill få saker att hända går vi ofta för snabbt fram. Vi talar om vad som ska göras, fattar beslut åt andra eller driver igenom vår egen vilja utan att riktigt märka det. I vår iver att skapa resultat riskerar vi samtidigt att minska andras känsla av autonomi.

Här är fyra vanliga beteenden som kan underminera andras handlingsutrymme:

• Kommunikationsgenvägen. Information hålls tillbaka eller beslut fattas utan att berörda personer involveras. När människor lämnas utanför minskar deras möjlighet att påverka och ta ansvar.
• ”Jag vet bäst”-monologen. En person dominerar samtalet, presenterar sin lösning som den enda rätta eller signalerar att andra inte förstår lika mycket. Resultatet blir att människor tappar både initiativkraft och självförtroende.
• Kaosskaparen. Planer ändras i sista stund, förväntningar flyttas och nya prioriteringar dyker ständigt upp. Andra tvingas anpassa sig till någon annans brist på framförhållning, vilket minskar känslan av kontroll över sitt eget arbete.
• Konsensusfällan. Varje beslut ska förankras hos alla. Ambitionen är ofta god, men konsekvensen blir att initiativ fördröjs, ansvar förskjuts och handlingskraft går förlorad.

De flesta av oss har sannolikt både utsatt andra för och själva upplevt några av dessa beteenden.

För ledare är utmaningen att uppmärksamma när det händer och aktivt skapa förutsättningar för ökad autonomi. Ju större upplevelse av handlingsutrymme, desto större sannolikhet att människor tar ansvar, visar initiativ och engagerar sig.

Nästa gång du möter motstånd, testa att stanna upp och fråga dig: På vilket sätt kan den här personens känsla av autonomi vara hotad just nu, och vad kan jag göra för att ge tillbaka mer handlingsutrymme?

Ibland är det inte brist på motivation som står i vägen, utan brist på autonomi.