10 Känslor som får ditt reaktiva jag att ta egna beslut

Har du gått på lite väl hårt mot någon nyligen? Med lite för hög och aggressiv röst. Kanske var dina ord hårda. Du hade rätt att vara upprörd, men din reaktion eskalerade bara situationen och resultatet blev att förhållandet blev ansträngt.

I slutändan var du inte säker på att något konstruktivt uppnåddes. Kanske tog du hem din poäng på ett sätt som blir i hågkommet. Men om du hade gett dig en dag att fundera över hur du bäst skulle reagera på situationen, skulle du kanske inte ha valt den väg du tog.

Sällan eller aldrig tar känslomässigt utlösta reaktioner fram det bästa i oss. Och det ger inte heller de bästa resultaten.

10 situationer som gör oss "reaktiva"

1. Social osäkerhet. Våra hjärnor skannar av varje social situation för att avgöra om vi riskerar att stötas bort eller förlora status. Även människor som är mycket självsäkra socialt känner sig förminskade eller ogillade på sätt som kan få dem att försöka ”för hårt” för att accepteras av andra. Att försöka vara imponerande, rolig eller sympatisk är ett reaktivt beteende.
   a
2. Auktoritetsrädsla. Nästan alla har någon som skulle få dem att känna sig otillräcklig i sin närvaro. Det kan vara chefen, en offentlig person eller någon som har högt anseende. När vi känner oss små, överväldigade och riskerar att förlora status är det vanligt att reagera med att bli nervös och vara alltför respektfull.
   a
3. Mindervärdeskänsla. Det är också vanligt att drabbas av imposter syndrome, där vi i hemlighet är oroliga för att folk en dag kommer att upptäcka att vi inte är så kapabla som de tror att vi är. Detta får oss att reaktivt arbeta mer, leverera mer, prata mer och försvara oss mot kritik för att själva ”överleva”.
   a
4. Katastroftänkande. De flesta har någon gång brottats med ”tänk om…”-tänkande. Vad händer om det är en hjärntumör? Vad händer om vi får slut på pengar? Vad händer om jag misslyckas? Tänk om det här inte går som jag vill? Dessa frågor representerar en kraftig överdrift av sannolika resultat och skapar bara oro och ett kontrollerande förhållningssätt till människor och händelser omkring oss, och är beteenden som vanligtvis inte leder till sunda resultat.
   a
5. Beteenden som gör dig upprörd. Att hantera andra personer kan vara utmanande, särskilt när den andra personen utlöser en känslomässig reaktion baserad på ett ”påhopp” av vårt ego eller våra värderingar, eller för att de förvärrar ett ouppfyllt behov eller är en känslig punkt hos oss. Det är mycket vanligt i dessa upprörande ögonblick att reaktivt göra antaganden och säga något om den andra personens motiv och skäl.
   a
6. Ouppfyllda förväntningar. Det är mer sannolikt att vi blir upprörda eller besvikna när människor, händelser och omständigheter inte uppfyller våra förväntningar. I dessa ögonblick är det lätt att reaktivt klaga, skylla ifrån sig och kritisera. Inget av dessa beteenden kommer sannolikt att leda till en trevlig, tillitsfull och produktiv atmosfär.
   a
7. ”Onödig” hjälp. Det kan vara svårt att se andra människor kämpa. Kanske är det därför vi har svårt att släppa kontrollen, delegera och sätta gränser. Vi agerar reflexmässigt och gör eller säger saker för att hjälpa andra, som de själva kan eller borde göra.
   a
8. ”Krockande” värderingar. Människor värderar saker olika och har olika åsikter. När skillnader uppstår,  kulturellt, politiskt, preferensmässigt, osv., kan det kännas som att marken under oss gungar – eftersom värderingar utgör grunden hos oss. I sådana ögonblick reagerar många reflexmässigt genom att antingen försvara sina åsikter och argumentera eller kompromissa med vad de egentligen värdesätter och väljer att inte kommunicera sina idéer för att anpassa sig till eller behaga andra.
   a
9. Att göra andra besvikna. När vi är rädda att vi har gjort eller kan komma att göra någon besviken, så kan vi reagera med att ta på oss för mycket, känna skuld och skam, eller känna oss ”falska” eftersom vi alltid försöker göra vad vi tror att andra vill eller behöver att vi ska vara.
   a
10. Reaktioner på andras reaktivitet. Den vanligaste och svåraste formen av reaktivitet är kanske att motstå att reagera på någon annans stress eller oro. Ständig oro är smittsam. När du känner att någon du lever eller arbetar med är orolig, är det mer sannolikt att du själv känner dig orolig eller stressad.

Det känns ofta som att vårt arbete varje dag går ut på att få saker gjorda: leverera, sälja, bygga, serva, övervaka, leda, osv. Men kanske är vår viktigaste uppgift varje dag att helt enkelt lära oss att hantera våra reaktioner.

Genom att hantera vår reaktivitet bidrar vi till en mer hälsosam, säker, produktiv och samarbetsvillig kultur. Vi kommer att bygga förtroende och skapa relationer samtidigt som vi fattar bättre, mer hållbara beslut.

När vi låter våra instinktiva reaktioner styra vårt beteende blir det inte roligt för varken oss själva eller de omkring oss.

Om du kunde gå tillbaka några veckor i tiden och coacha ditt ”jag” att hantera några reaktioner som kanske skapade stress hos andra, vilka reaktioner skulle du då prioritera att ta tag i?